Utvikt, utnyttjad och utsatt
På en inpackad könsnatur
Nedtystad och nedvärderad
Nedtryckt av en falloskultur
Alltid underst i sängen
Sak samma vilken ställning man valt
Alltid mest att göra
Och ändå minst betalt
Kvinna, kvinna, kvinna
Så här kan vi inte hålla på
Vakna, Törnrosa, slå prinsen på käften
Så kanske han börjar förstå
Intrasslad i traditioner
Om kvinnans naturliga våld
Som kort går ut på att hennes liv består
Helt under mannens kontroll
Hon är uppfostrad att va den svaga
Men ändå, ändå orka med allt
Och ständigt va vacker och mjuk och varm
Även om livet är kallt
Kvinna, kvinna, kvinna
Så här kan vi inte hålla på
Vakna, Törnrosa, slå prinsen på käften
Så kanske han börjar förstå
Vi män är som blinda bufflar
Som står på vår femte lem
Vi gör kvinnan till en möbel
Bland dom andra i vårt hem
Hon får ingenting att säg till om
Ens om sitt eget liv
Och ingen chans till identitet
Eller ett vettigt perspektiv
Kvinna, kvinna, kvinna
Så här kan vi inte hålla på
Vakna, Törnrosa, slå prinsen på käften
Så kanske han börjar förstå
(1974)
